morfar - befriad från allt
RIP, morfar undra vem det blir näst?
stick, lämna mig ifred det blir bäst
du lämnade oss och fösvann till det blå
jag sörje inte först, döljde och gled på
nu har det svalt mig, sorgen drar ner mig
död är svårt, speciellt om det gäller en själv
det vart svart och du trädde in i rigor mortis
många år av lungcancer blev din causa mortis
sitter där uppe nu med alla befriade folk
besegrat döden med jesus och vilar nu gott
uppe i det blå, ser ner på jorden
ser över oss som en herde över horden
älskar dig och göra det för evigt
vågar gråta, skiter i om det är mesigt
rest in peace ty från våra munnar
hur ser det ut där uppe, jag bara undrar.
skrivit från hjärtat, jag vet att det inte är bäst. men jag har försökt uttrycka mig på det bästa sätt jag kan.