Edda - Där timmar blir dagar... (nattlig poesi)
Tjenare!!
Vet inte riktigt vad jag ska säga..
Sitter här sömnlös och var bara tvungen att skriva av mig lite...
Älska eller hata.. MEN lämna era åsikter och gör mig till en glad ung pojke!
Ser månen lysa på havets yta/
Känslor helt utan tyglar, där för att mysa/
Tillsammans på bänken, jag alltid skall minnas/
Där evigheten går fort och dagar blir timmar/
Jag tar tag i din hand böjer på knäna/
Nöjer mig med att få följa mitt hjärta/
Där friar jag till dig med hjälp av en plastring/
Med ett enda löfte, ”Jag ska älska dig alltid”/
Saknar pengar och framgång, men lovar dig himlen/
Bara du låter mig sova intill dej/
Känna din doft från mitt underlakan/
Och visa dig att du är underbarast/
Bryr mig inte vad tiden är! /
Låt oss rista in våra namn i livets träd/
Väntar på svaret jag alltid skall minnas/
Men du vänder din rygg och försvinner i dimman/
Sitter där ensam på bänken vid stranden/
Känns som längden på natten är längre än kampen/
Så jag sänker min nacke och tänker en tanke/
Ser på min ring hur den blänker i sanden
Hör havet brus och snäckornas sus/
Frågar mig själv om mitt liv nu är slut?/
All glädje jag hade innan vi pratat/
Försvann på bänken där timmar blir dagar/