Neobica - Tvivel
Jag är på glid tack vare att världen är skev
Har rätt karta i handen men vägen är fel
Fast i träsket, däcken bara rullar på
Jag kommer nog vara lika fel ute om hundra år
Gräset är grönare på andra sidan, men här är det klippt
För jag ser varje person, vän eller fiende som en säkerhetsrisk
Känslor håller mig tillbaka, hat och kärlek blandas
Min vardag skulle vara en öken om det inte vore för hägringarna
För drömmarna finns kvar och hoppet lyser fortfarande
Och jag skulle klarat hindren om sprången gjorts gladare
För deppad är jag inte än, men gränsen är hårfin
Mellan att skära sig för adrenalinet och att känna sig tråkig
Bråk och tjafs tar mig ingenstans om man inte räknar djupare
Ner i detta helvete, snart fikar man med djälvar och stupade
Jag begär inte mycket, men andras krav kväver mig
Men det är illa nu när jag inte kan uppfylla det jag kräver själv
Försöker bära stolthet men trycks ner av stenar
Fastnar på detaljer, ingen tycks se det hela
Ögonen bara skelar och missar målet
Jag har varit för inställd på seger utan att vinna något
Men vad ska man göra, vända kappan efter vinden?
Bara flyga jämsides med normen och låta andra få ta hindren?
Så nu existerar jag i denna misär av omänsklighet
Där medmänsklighet för förska gången nog känns helt fel...
Tycks se det hela
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|