fosfor - mamma du finns kvar. (vila i frid)
Jag stannar upp vid ditt hus och tar ett nytt andetag
bennen vill fortsätta gå men jag står ändå kvar
kollar upp mot det fönstret där vi en gång stod
och fast tiden har gått kan jag inte fatta att du dog
Jag lyssnar på alla fåglar som flyger över staden
jag går vidare för att lägga en röd ros på graven
regnet öser ner över mig men går ändå vidare
vill lägga en ros för att aldrig glömma ditt lidande
jag drar upp min luva och tittar upp mot himlen
hösten börjar komma och ett löv flyger med i vinden
mina skor är blöta men jag öppnar ändå grinden
tar upp en cigg för att lugna mina sinnen
skyndar mig bort till platsen där du kan vila i frid
dem flesta säger att vi kommer ses i nästa liv
men jag står i mörkret och jag känner en längtan
kylan biter i mig och nu när jag är ensam..
för mamma , jag saknar .... jag saknar dig
och alla våra minnen som kommer finnas kvar
finns dagar när bilderna är det enda hoppet till mig
även fast du är borta nu , andas jag dina andetag.
för mina tårar dem blir mina enda vänner
nu när jag inte har någon som lyssnar längre
nu när jag lagt min ros och stängt den grinden
så dyker det upp bilder efter alla våra minnen
från den dagen när pappa sa att du försvann
som var ett tag sen men kan ändå inte tro att det är sant
förösker alltid svälja min sorg när jag tänker tillbaka
det är svårt att alltid tänka att du aldrig kommer vakna
för du är det enda jag tänker på för du finns i mina tankar
och skulle jag tappa greppet nu så vet jag att jag chansar
ingenting som jag någon säger nu kommer få mig att glömma
för du är det enda som dyker upp i mina drömmar
vi sörjer allihop med min mormor och min bror
och jag kan fortfrande inte fatta varför du dog
mamma , ja mamma du ska vila i frid
det kommer komma tid att ses i mitt nästa liv..
kommentera gärna, inte hållt på så länge med detta men
kommentera ändå något om ni nu läser , pz