fosfor - mamma du finns kvar. (vila i frid) Jag stannar upp vid ditt hus och tar ett nytt andetagbennen vill fortsätta gå men jag står ändå kvarkollar upp mot det fönstret där vi en gång stodoch fast tiden har gått kan jag inte fatta att du dogJag lyssnar på alla fåglar som flyger över stadenjag går vidare för att lägga en röd ros på gravenregnet öser ner över mig men går ändå vidarevill lägga en ros för att aldrig glömma ditt lidandejag drar upp min luva och tittar upp mot himlenhösten börjar komma och ett löv flyger med i vindenmina skor är blöta men jag öppnar ändå grindentar upp en cigg för att lugna mina sinnenskyndar mig bort till platsen där du kan vila i friddem flesta säger att vi kommer ses i nästa livmen jag står i mörkret och jag känner en längtankylan biter i mig och nu när jag är ensam..för mamma , jag saknar .... jag saknar digoch alla våra minnen som kommer finnas kvarfinns dagar när bilderna är det enda hoppet till migäven fast du är borta nu , andas jag dina andetag.för mina tårar dem blir mina enda vännernu när jag inte har någon som lyssnar längrenu när jag lagt min ros och stängt den grindenså dyker det upp bilder efter alla våra minnenfrån den dagen när pappa sa att du försvannsom var ett tag sen men kan ändå inte tro att det är santförösker alltid svälja min sorg när jag tänker tillbakadet är svårt att alltid tänka att du aldrig kommer vaknaför du är det enda jag tänker på för du finns i mina tankaroch skulle jag tappa greppet nu så vet jag att jag chansaringenting som jag någon säger nu kommer få mig att glömmaför du är det enda som dyker upp i mina drömmarvi sörjer allihop med min mormor och min broroch jag kan fortfrande inte fatta varför du dogmamma , ja mamma du ska vila i friddet kommer komma tid att ses i mitt nästa liv..kommentera gärna, inte hållt på så länge med detta menkommentera ändå något om ni nu läser , pz
Jag tycker det var bra, mycket känsla : ) Fortsätt skriva : )