max & bdn - min pensel målar bara nyanser av svart Maxvarför känns det som om bara jag är den av oss som kämpar?är du rädd för att falla? att fallet blir för högt ifall vi klättrar?kanske är det så att du på rutin, har alldeles för lätt att bli besviken?förälskling kanske skrämmer dig, att än en gång få hjärtat upprivet?vilket leder till din passivitet och vår förälskelse blir undviken...men jag glömmer aldrig små detaljer, hur jag älska' dina mungipornär du gav mig såna där värmande medlidande leendenoch nu gör jag allt i världen för att visa hur jag ser på dig...BdnJag gick förbi en plats idagdär vi en gång älskadesnön var borta likaså spåren efter osshjärtat slog en volt eller tvåjag visste att jag borde vända omvända om och gåHörde radion spela vår låtmina läppar formade ordenjag sjöng om dig igenville sjunga dig tillbaka till mighela tiden med din bild i min handstegen formade cirklar och hjärtanoch mina fingertoppar drömde om din hudjag skrek ut ditt namn i nattenVisste inte hur dåligt man kunde måjag visste att jag borde vända omvända om och gå
Hejs..Fina texter av båda.
I Max del tycker jag mest om inledningen och speciellt sista raden "och nu gör jag allt i världen för att visa hur jag ser på dig...""vilket leder till din passivitet och vår förälskelse blir undviken..."tycker jag du borde formulera om.. din passitivitet låter inte naturligt. Kanske bara "vilket leder till att du är passiv och.."I Bdns del är mina favoritrader "snön var borta likaså spåren efter oss" men det är helheten tillsammans som blir något. Och helheten hänger ihop väldigt bra samtidigt som enkelheten gör den vacker och uttrycksfull.
Kul att läsa, keep it up!