Mvh - Ljuspunkter på natthimlen (poesi) Sommarnattsvärme, studsmatta och stjärnor på natthimlenTvå stenade pojkar med bara glädje i ansiktetVi låg där någon timma, och skrattade åt livetFörsta gången jag kände att hjärtat bankade för frihetVi deckade sen, men jag kan berätta för digAtt jag har tänkt på stjärnor, ända sen dessMin filosofi är att natthimlen avspeglarVår tillvaro tills vi ligger under markskikten vid gravstenarFör stjärnorna är ljuspunkter i livetMedan allt det svarta är det som Lucifer bedriverFör om du ska minnas tillbaka, eller tittar nån klar nattSå kommer du att se stjärnor som glittrar som baraStjärnor kan......Framför allt svartLycka är inte gröna pappersbuntar eller grönt i pappersbluntar!Trots att jag har mitt umgänge i flummkretsenSå vet jag att stjärnor har skapat de flesta grundämnenVilket betyder att vi är gjorda av stjärnstoftOch det är nog det ända som skolan har lärt ossKänner inget värde i hat, inte längre djävulens slavUtan ett av alla stjärnornas barnSläng en kommentar, gillar någon sånt här?, eller är det bara jag som blev nöjd? Det här är alltså en genomtänkt idee, och inte bara någon som jag skriver.
skönt stycke
skön text, bra poesi. fanns några riktigt fina rader! :)