Robster - canserfond
jag Har aldrig varit killen med glimten i ögat
bara han som hela tiden sitter i hörnan
men jag skiter i vilket för ja kan inget ändra
så ja biter ihop och försöker leva som vanligt
kommer ihåg den tiden då man lekte på dagis
då det mästa var bra till i skillnad mot idag
skriver ner mina tankar direkt till pappret
vill stå stadigt på benen aldrig vända på klacken
blickar upp mot hilmen och ja tänker tillbaka
de va bättre på den tiden så ja känner saknad
vill vända tillbax och bara känna mej glad
står kvar på samma plats men ska kämpa ett tag
tills ja ramlar omkull med gråten i halsen
har inget att förlora så ja vågar ta chansen
och hoppas förgäves på att allt blir bra
så ja lutar mej bak och tar ett djupt andetag