Dikt... Verkligheten
Ingen förstår, ingen ser, ingen hör,.. smärtan som flikkan
Måste gå igenom varenda dag. Hon skär, hon bränner, hon förstör sig själv..
Hon har ett hopp långt där inne, att en dag ska någon komma och se henne, förstå henne
Och höra hennes rop på hjälp.. men ingen kommer, ingen ser, hör eller förstår henne..
Ingen ser hennes djupa sår hon har under sina långarmade tröjor..
Hennes hjärta det svider, hennes tårar dom kommer, när ingen ser..
Hon gråter sig själv till söms varenda kväll, vaknar mitt i nätterna för att bara få gråta ut alla
Sina tårar..
plötsligt en dag orkar flikkan inge mer hon tar sakta kniven mot sitt hjärta och hugger till
Faller handlöst mot marken..
Men ingen ser, ingen vill se..
ingen vill veta sanningen alla bara tittar bort och Kvar där ligger flikkan med kniven i handen och blodet som sakta rinner ut..
Det mesta jag skriver här är dikter. Detta är mitt liv jag skriver om. Skratta på. Jag bryr mig inte. | Jag är jag det kan inte ändra på |
|