7th - kärleksprobs
Ser mitt liv i svartvitt men försöker måla en handling
Kan inte somna med ångest och därför sover jag aldrig!
Frågar mig alltid; vad kunde jag ha gett till henne?
Det är svårt att säga, när jag ej har greppet längre
Jag öppnade mig själv för dig men du lämna mig då..
.. tog ett felsteg och nu kan jag inte säga förlåt
Jag kände mig lugn med dig & du tog pulsen till marken
och varje gång jag såg dig försvann klumpen i halsen
Men en dag förändrades allt när jag hade fallit för djupt
att det fanns kärlek där förstod jag när allting var slut
Hur ska jag säga det utan att vara ett nervvrak i käften?
och utan att hon ens ska nämna orden 'vänskap är bättre'?