static - förevigt död
Långsamt, omärkbart, faller löven ned.
Tyst, harmlöst, sjunker solen.
Igenom dessa skogar, ryttare av dagen red.
I den gläntan, den unga flickan dansade med kjolen.
Vrivla nu löven i vacker piruett.
I höstens alla färger av gult och röd.
Mellan träden där, hon först såg din silluett.
Men nu är du död...
Världen hade ingen plats för båda oss två.
Men nu är nu... och då var då...
Förevigt död...
Vinden nu blåser i gräs så tort.
Åkern är vildvuxen och gården står öde.
Livet, liksom sommaren, här tynat bort.
Jag minns, jo, när vi den natten vargarna hörde.
Vi log, vi dansade, och vi lekte med mors hår.
Nu finns här inget kvar, förutom jag, min häst, och skog.
Ned för min kind, faller en ensam tår.
Jag minns, hur vacker du var, när du log.
Världen hade ingen plats för båda oss två.
Men nu är nu... och då var då...
Ditt vackra hår i sommarsolens sken.
Där du dansade fram, i klänningen mor sytt.
Din hud var så vacker, så len.
Och ja, jag minns, far som var skytt!
Nu lyser stjärnorna på himlen, och jag svär.
Att systern min, jag ditt ansikte ser.
Att du inte kunde stå här...
Och se att det du önskat mest, nu sker.
Världen hade ingen plats för båda oss två.
Men nu är nu... och då var då...
Förevigt död...
Ensam står jag på vägen, med tårar trillande ned.
Jag önskar, att någon mer fanns här.
Och jag önskar att du var här med...
Nu är du död, men jag kan fortfarande se dig där.
Vid vägskälet framför mig, där du dag in och dag ut väntade...
Och stod på dig, jag avundades dig då...
Du var så tålmodig, när du efter honom längtade.
Åh, syster min... jag saknar dig så... jag saknar dig så..
Världen hade ingen plats för båda oss två.
Men nu är nu... och då var då...
Kriget tog ditt liv, systern min...
Då demonerna sköt elden till vår sköna gård.
Jag som önskat så, att jag varit förevigt din.
Men världen, min sköna syster, är så hård...
Jag avundades dig så, du som var så vacker och skön.
Men nu är du död, systern min... och jag saknar dig...
Syster, jag älskar dig så mycket, den fagraste mön.
Och jag önskar, att du förevigt, stannat med mig.
Världen hade ingen plats för båda oss två.
Men nu är nu... och då var då...
Förevigt död...
livetskrigare 2 life jaaaaaaaooooooooo
|