Math - jag och havet
bestämde mig för att sätta mig och skriva lite och detta var vad som blev resultatet, fuckade mig lite när jag försökte skriva in det här så ha översende och droppa lite kritik, peace
det känns som så, nu när jag tinar bort i skärselden,
den bilden du har av mig som ett monster ger mig kräk känsler,
vet inte riktigt hur jag ska få detta att inte låta fiktivt,
som havet blir blått av himlen gav du färgen i mitt liv,
den dagen du svara i telefon, trodde jag faktiskt du va från vettet,
men du behövde inte ljuga för jag har knappast fått dig att må bättre,
trodde inte skulle gå så snabbt från att vi började till att du sa hejdå,
men jag kan förstå, jag gjorde detsamma mot dig när jag bad dig gå,
sens dess har jag känt mig djupt bruten och sjukt frusen,
det slog mig, med en slang i min arm, på sjukhuset,
tror du verkligen inte att jag har haft tid att skämmas?,
som stjärnorna speglas på vattnet, fick du mitt liv att glänsa,
det sista du gav var en kyss att bygga en dröm, och det gjorde jag,
drömmen att vi skulle vara tillsammans igen, som det borde va,
att leva ett liv såhär går lätt att jämföra med känslan att vara galen,
nu vet jag, det närmaste jag kommer din kärlek är att dränka mig i havet,