Queff - Mitt första minne.txt

Queff - Mitt första minne.txt

det första minnet jag har, utav min far, eller snarare överhuvudtaget, och jag kommer ihåg det som om det bara var för nån dag sen
det hela började som vanligt, nämligen att farsan va full igen
och så här i efterhand kan jag inte hjälpa att undra vad som kunde hänt..

pappa satt i köket, jag låg bredvid mamma i deras säng
visste inte varför pappa vart konstig ibland, och ville inte veta det.
det händer faktiskt än idag att han sitter ensam och dricker,
men den här kvällen stormade han in, med tårar längs sina kinder,
och han skrek så mycket saker, saker som jag förträngt
så mamma ställde sig upp, sa att jag sov, gick bort från vår säng
jag var rädd, och ville skrika: Nej Mamma! han lyssnar ej!
men allt hon försökt att göra var egentligen att skydda mig.

dom stod där och bråka, farsan torkade sina tårar
och vid det här laget hade även morsan börjat gråta
jag försökte låtsas sova, jag låg och blundade i sängen
jag försökte låtsas som ingenting men jag kunde inte längre

så jag rusade upp, såg honom hålla en pistol mot min mor och skrek:
snälla pappa, lämna mamma i fred..
det slutade med, han vände sig om, satte pistolen mot min panna
...och det är den mannen jag kallar min pappa.
jag var bara ett litet barn, vad kan jag vart? Inte ens tio.
Ett minne för livet, och jag skyller på spriten.


jag har gått hos psykiatiker,
jag har fått höra vilket as han är,
men inser också, att ingen förstår allt som han varit med om...
och jag förlåter honom för allt som jag gått igenom.
Han slog oss aldrig, varken mig, min mor eller syster
trott eller inte, men det var första gången jag vart hotad till livet

och jag dog i mitt inre..




-
vart mer dikt än text.
vart inte riktigt som jag hade tänkt mig, men men.