Allting har ett slut.
Min första text ever, knatade lite igår om ngt som hände för ett tag sen. Konstruktiv kritik.
Jag vet att du saknar mig, hoppas du förstår/
Jag ljuger inte när jag säger att jag fällde en tår/
Vi träffades, och jag rycktes med av stunden/
Oskyldigt snack blev till en puss på munnen/
Klart att jag saknar dig, allt vårt gull o kjel/
Men mitt i allting var det någonting som kändes fel/
När jag gjorde slut det var ju för din skull/
Du trodde att vi stog så stadigt men vi föll omkull/
Du vet själv varför det tog slut/
Jag såg det, som ända vägen ut/
Varenda jävel undrar, varför blev det så här?/
Svaret det är enkelt; Jag var aldrig kär/
Du är en underbar person, du är som få/
Visst det var vi två, men jag var tvungen att gå/
Ta en annan väg, jag kan gå brevid/
Men vårt förhållande är dött, vila i frid/
Du behöver inte veta vart du ska, du behöver bara veta att du ska komma dit.
|