perfaa - ropet efter hjälp
han är depressiv o försöker finna ro
och han har sår i sin själ o han blöder inombords
ingen hör hans rop när han ropar på hjälp
och snart kommer jorden att förlora en själ
han är som en fågel med skadade vingar
som inte kan flyga och inte kan lyfta
för hank ommer inte härifrån
han vill hitta vägen ut så han fortsätter gå
ocg han är fängslad som fånge bakom galler
han har haft ljusa dar men mörkret bara faller
vägen är lång o han fortsätter gå
tills han faller ner mot marken som en rinnande tår
r
eff
hans livslåga hållet på att sluta brinna
och vägen ut den vill han bara finna
kan ingen hjälpa han, hör inget hans rop
innan det slutar med en kniv o rinnande blod
livet är en gåta o han hittar inte svaret
hans livslåga har slocknat o nu är den sista dagen
hans liv har spåret ut, han ska hoppa framför tåget
nu lämnar han jorden o han kommer aldrig åter
han mins när han var lycklig han har inte glömt dem åren
var liten och lekte med kompisar på gården
han pappa börja dricka, trodde varje dag fest
och öppna mamman munnen så fick hon en smäll
det finns ingen på jorden som älskar han alls
är det ingen som kan ge han en hjälpande hand
sitter ensam inatt och tårarna dem rinner
och han har sår i själen men aldrig dem försvinner