Hud som blöder
Önskar så du skulle ge det en ärlig chans. Men jag finns väl inte ens i dina tankar längre.
Du kom och pusslade ihop mitt liv. Det var som om Gud gjorde nånting vackert av allt som gått sönder till slut. Du sade alltid: Kalle, Du är sötare än socker och bättre än sommaren. Och du var mycket yngre än jag men vi bröt norm efter norm i varje andetag. Varför slutade du känna som jag, var det spelet du lekte som blev för svårt eller kände du att för mycket av ditt blev vårt?
Nu tittar jag upp mot månen ibland för att se om den är full men allt är alltid halvt. Och om du tittar upp och ser en pojke som sitter där så är det jag. Kom tillbaka och vila hos mig ett slag och känn hur vi blir varma av varandras andetag. Kom tillbaka och skrapa på min hud för nånstans under finns min kärlek från Gud. Kyss mig och min hud som blöder.
Nu repeterar jag din kärlek i mina fantasier och försöker resa mig upp men du är för långt bort och jag för svag. Pusselbitarna är för kantstötta och förstörda och jag får inte ihop pusslet igen, nej bitarna passar inte längre in. Jag kanske borde satt klister på min hud och fångat dig för evigt och låtit vår tunna hud slitas mot varandras och sugit liv i din halspulsåder.
Så omvärdera mig, kom och blomma vid min sida så ska du se att vår kärlek slutar såra och svida. Vila dina läppar mot mina eller svälj min tunga pröva och säg det själv, fyll mina lungor med syre och blås vind i mitt liv.
Vi glömmer allt och börjar om.
fuck it...