Så jävla fegt!
Du var en unik Ros med den ända nyckeln till mitt hjärta
Men efter varje lögn föll ett blad & ledde mig till smärtan
& nu finns bara taggarna och knoppen kvar som ett svar
Av respekten som inte höll och kärleken som blivit sval!
Jag fanns & gjorde allt men denna gång svor jag att -
Om det inte blir en ändring finns jag inte när du vaknar!
Det gör verkligen ont samtidigt som allt svartnar i mig!
Men du verkar inte förstå att en död Ros vattnas inte.
Jag hör orden men kan inte längre få ihop innebörden
av vokaler och konsonanter som blir till ett bittert möte!
Vad är sant, falskt betyder det vi har, haft ingenting alls?
Ser hur allt bladen samlats vid roten & Rosen mist sin kraft
& för att allt ska blomma igen behövs nya frön bli sådda
För du är verkligen den ända som fått mig att må bra!
Men jag känner att något dog då du drog ännu en vit lögn
Så jag stoppar tårarna & hoppas så att jag vaknar ur denna mardröm
Skiter i kritik! Var tvungen att lätta på hjärtat!
Är jag inte här har jag väl förmodligen inte kommit än!
|