Nattreflektioner

Nattreflektioner

Natten är här och jag har precis meckat en holk
Jag är på väg hem, undrar vad jag träffar för folk
Sätter jollen i munnen, reser mig från bänkplatsen
Firar den och börjar röra mig mot mina hemtrakter
Lunkar fram längs trottoaren, vinden tar vid
Och på vägarna passerar det nästan ingen traffik
Gatulamporna lyser upp när jag går genom staden
Medan månen vakar över dem sovande barnen
Över gatan ser jag en snubbe som vinglar på cykeln
Han verkar ha fått några stycken drinkar för mycket
Jag ser två flickor som inte kan ha många år på nacken
Den ena står och håller upp den andres hår från marken
medan hon spyr i busken - jag känner mig glad
att jag inte brännt allt jag har på brännvin och flak
Det räcker ju bra med slängen idag...
För jag blir hellre sentimental än bäng som ett as
I natt klarar jag mig utan stök och bråk på inneklubbar
Och besparar mig söndagsångesten och minnesluckan
Jag går förbi en busskur, där ligger en dam
Med mössan på marken - hon tigger för mat
Hon har inget hem där hon kan äta sin middag,
ingen säng att sova i - jag börjar gräva i fickan
Jag sträcker mig fram för att skänka en slant
När allt hon egentligen vill ha är en hjälpande hand
Minnesbilden fastnar och får mig att tänka som fan
Visst önskar man bara att ängslan försvann
Visst önskar man att den aldrig fängslades fast
Visst känns det ibland som man vill lämna det allt
Och visst är man trött på tjatet från bruden (men)
Jag har i alla fall mat på bordet och tak över huvet
Jag inhalerar ett sista bloss sen slänger jag fimpen
Tar upp ett packe Corner och tänder en cigge
Tvärsar över kyrkgården, inte mitt smartaste val
Men jag måste komma fram snabbt vart jag än ska
Vem vet vem man stöter på denna bäcksvarta natt
Kanske ett knarkarpack som vill ha pengar till tjack
Gravsten efter gravsten, jag börjar tänka på döden
& att jag borde börja leva istället för att vänta på döden
Kommer ut på andra sidan, fortsätter vandra i natten
Och rätt vad det är så har jag hamnat i trakten
Glider genom kvarteret när jag träffar en vän
Han är helt svartklädd och redo för att knäcka igen
Efter en stunds ordväxling går vi skilda vägar
Och jag börjar tänka på alla dessa vilsna själar
som jag mött på vägen, jag analyserar in i djupet
Om varför vissa lever i mörker och aldrig finner ljuset
Livet är orättvist, oftast kan det kännas så
Och att ödet spelar sin roll är inget man kan ändra på
Jag stannar till i Mido som har öppet dygnet runt
Dit brukar man ofta gå för att köpa fyllekrubb
Men i natt handlar jag bara ett packe cigg och en läsk
Jag har bråttom, hinner jag hem innan den hinner bli fem?
Benen släpar, det känns som jag gått alldeles för långt
Efter 40 minuters vandring är jag framme vid min gård
Brevbäraren åker förbi, med posten på cyklen
Det betyder bara att klockan måste va mycket
Det har börjat ljusna, gryningen är här...
Fåglarna sjunger när Gud målar skyn i lila fä