Jag tystnar när jag ser dig fast jag har så många ord
Alltid samma sak, det känns i bröstet när stråkarna hörs och jag påminns om dig och varför det gick fel. Det finns så många att sakna och känna att man var fel mot. Jag har väl inte riktigt rört gitarren sen du tog farväl för det känns som dina fingeravtryck fortfarande finns kvar.
Borde jag döda för självförtroende? Du vet jag öppnade mig igår och talade om motivation och menade att livet är en svårlöst ekvation. Ibland väljer man vägar som leder till fel adress och man väljer för att välja mellan att välja och inte välja. Kanske man måste falla tillträckligt många gånger för att förstå varför? Kanske man måste längta tillräckligt länge för att sedan sakna?
Det var länge sen jag kunde se klart och jag undrar varför livet aldrig är så där lyckligt och underbart. Jag såg dig nästan på riktigt igår och det var liksom som hjärtat slog fortare. Det var länge sen sist. Jag tänker knappt på dig längre men jag undrar varför du finns i det jag skriver?
Körde hem genom ångan från den fuktiga asfalten och såg dig framför mig och det var liksom en påminnelse om att det en gång faktiskt var vi två. Jag önskar du tänker på mig även om det gör ont bara för att du ska veta lite hur jag har känt. Minns du vad du gjort mot mig?
Det var så lugnt och skönt med dig, du gav mig allt och jag hade hittat hem till slut. Men nånstans mitt upp i allt tappade vi bort oss och kartan med beskrivningen som leder hem. Jag är glad att jag aldrig mer kommer sakna dig men det vore skönt om du skulle sakna mig och känna hur ont det gör. Det var du och din otro som stämplade mig och det har tagit mig så hårt.
En dag får jag säga till dig: när jag är med dig går det i dubbelt så mycket luft i mina lungor. Låt läppar och mun fylla mig med liv. Jag vet att snart är jag där.
fuck it...