Jag tänder ett minnesljus och lyssnar efter svar i vindens brus
Det regnar i skrivande stund, vilket beskriver mitt sinnelag
Du gick bort, och mitt hjärta frös som isen på en vinterdag
Ibland upptäcker jag mig själv med en kniv i handen
Tänkandes på dig och de dagar vi vandrade mil på stranden
Vi pratade om allt, du var inte den som flydde verkligheten.. Du var livsglädje gestaltad men knöt näven när du satt fast i smeten
Du sökte alltid sanningen, jag undrar om du fann den
Livet verkar vara en evig strävan mot högsta vinsten
Det var inte vi som vann den
Men jag vet att du vill att jag ska ta mina chanser.. Att inte låta rädslan för branten övervinna känslan för allt sant men
Jag vandrar vidare med ett stort tomrum att fylla
Borde ha fattat tidigare, du kunde konsten att förgylla
Vart tog du vägen?
En sak är säker, så länge jag andas denna luft
Så kommer jag kämpa mig upp tills folk bekänner sin bluff
Att stänga inne någonting är som att vänta på klockans visare
För när allt dragit förbi så är det för sent att visa det
inte en ledig stund går
utan att jag försvinner i minnen
men när jag lyssnar noga
så hör jag ditt namn viskas i vinden
Jag är fylld av en känsla av tomhet, en känsla av ensamhet
Och det enda ni kan säga är: ja, det är hemskt, jag vet
Vem vet? en dag står du kanske själv där och undrar
Varför varenda en du möter väljer att blunda
Berätta för mig, när du fått frågan besvarad
För just nu är det bara min livslåga kvar av mig
Svara mig någon, för jag vill bara blunda och lyssna
Just nu vill jag spendera dagar försjunken i tystnad
Vad jag än gör så dyker tankarna upp
Är jag lycklig nu? Är detta varför jag andas denna luft?
Man vet aldrig vad som ska hända innan
Och innan man hinner lämnar minnen bakom sig
Så har de dig fast i ett par trasiga änglavingar
Känslan tvingas ner på papper, men det blir inte samma sak
Frågade mamma en dag varför hon inte besöker sin mammas grav
Fick svaret: det får henne inte att komma tillbaka
Långa år av saknad blir till många sår från bråk och skrik
De få gånger jag pratar nu, är jag inte den jag ville bli
Men inte en min, det tjänar tydligen inget till
Alla skiter i andras strider, bara de vinner sin
Jag tror på buddhismen, ser livet som ett oändligt lidande
Där allting går så fort, man måste ständigt gå vidare
En enda stor ond cirkel man ska ta sig ur
Ett ackord som tas i moll fast man vill ta det i dur
inte en ledig stund går
utan att jag försvinner i minnen
men när jag lyssnar noga
så hör jag ditt namn viskas i vinden
Vi människor kommer aldrig inse vilken tur vi har på denna jord
Men jag kan sammanfatta denna text med ett enda ord
Tacksamhet, för all kärlek som du skänkte
Tacksamhet, för alla tankar du väckte
Precis som när solen går ner hos oss och upp någon annanstans
Så tror jag att när du försvann, så fick någon en andra chans
Jag hoppas att den personen förstår a