dagen som vinden kan vända
jag ligger ensam i sängen och tänker på vänner,
vänner som inte känner mig längre
och enstaka minnen till sömnlösa nätter
från en skärad familj som speglar mitt inre
och jag lever med bilden att segla mot vinden
för vad jag gör så blir det alltid fel
och det var inte min mening att bli som jag blev
men jag är bara mig själv
och jag kan inte vara någon annan ett att vara mig själv
men jag målade väggen med sådan känsler
som får en att gråta mot axeln och inse att drogen har hjälpt en
att föråda ens vänner och jag lever i ett helvete
där jag har syskon som inte ens vill träffa mig (träffa mig)
där jag drog min kniv
och var sekunder ifrån att jag tog ett liv
(och var sekunder ifrån att jag tog ett liv)
någon komentar skulle vara kul
peace & love