En Trasig Verklighet
Mitt liv i kroppen rinner i ett trasigt flöde/
Att förlora egen kärlek är ett tragiskt öde/
Min egendom är ingenting å jag e kung av sand/
Jag gjorde fel å må va dumm men sann/
Men finns han snälla-, hjälp mig bäras upp till himmelen/
Vilken väg å välja-, jag förlora ju mig själv en himla vän/
Å när jag vingla hem-, efter dan som skapa massa brådska/
Sätter jag mig tyst i mörkret och öppnar upp en flaska vodka/
Dömmer mig själv å all min stackars vilja/
Jag är innerst död, men var en vacker lilja/
Jag är samma färg som trädens höstblad röd/
men som dalar ner tills sist till marken död/
ja har ingen som väntar-, å me en kostym å slips/
singlar ja slanten å flämtar-, å följer dödens tips/
Jag försöker men kan inte höras klaga i en tom stad/
Allt vackert är mina snart döda utslagna blomm blad