enok - offret
Jag är fasst i mitten och kommer inte låss//
Vill inte vara här, vill inte känna dom slåss/
Dom håller fasst mej, och jag känner hur blod kan rinna//
Jag vill rinna med det, och ner i asfaltsbrunnen försvinna/
Sex monster emot mej, det är världen jag har//
Dom tvingar av mej kläder tills jag står där bar/
Och jag känner smärtan när dom sparkar och slår//
Tillslut känner jag inget, kan bara se ner på mina lår/
Och jag ser hur blodet sipprar ut här och där//
Dom säger att det här är tacken för att jag är så fucking sär/
Monstren säger att jag ska dö en plågsam död//
Och jag vet att dom snackar sanning för nu är det nöd/
Jag lägger mej ner och ser ljuset komma emot mej//
Jag lämnar kvar kroppen på marken och flyger upp till dej/
Du kom min ängel och öppnade låsen//
Nu är jag här med dej och är friare en måsen/
Jag ser ner på marken, nu har dom gått//
och jag vet vilken överaskning dom jävlarna fått/
För där ligger en pojke död//
Och han saknar livets glöd/