Adjö..
Vem kan älska en ensam människa
med en sann längtan att få slänga känslan
av att ängslad fängslas i själva längtan
att ändra kämpan för annat än en enda väntan,
Men att skämta gör knappast saken nå bättre,
Jag ligger vaken om nätterna och kramar om täcket,
Det finns kanske inget hopp för oss två,
Men kan vi inte hålla hand och låtsas som om det går?
jag vill bara mötas av ditt leende en morgon till,
stirra in i dina ögon och känna att något finns,
Som strömmar igenom dig och gör dig vackrast i världen,
Större än gud och som balsam för själen,
Minns när vi bråkade för första gången,
Vi sa, att vi aldrig skulle falla isär för sånt,
Och att inget varar för evigt,
Men till slutet skulle du sitta bredvid.
jag klarar inte av att inte träffa dig tills du ska dö,
Så snälla, låt mig iallafall få kyssa dig adjö..
Unweaving the rainbow.