familjen [nattsession]
dom var en familj på fem, hade camping som hem
med en aliksmamma och en far som aldrig kom hem
den äldsta sonen var 18 år och gick i faderns spår
han var gatans son, hans debut i karriären var ett rån
hans liv är villt och okontrollerat som en kid på partydrog
men det är så det blir när en ungdom har det svårt
hans bror var 15 år, och jobba'...den som var smartast
...men i skolan var han mobbad, ensam och hatad
folk sa dom hemskaste saker utan att han ens hade pratat
kallade honom white trash som hörde hemma på gatan
deras syrra var hemma med mamman, men ändå ensam
för det enda mamman såg var hennes hembränt i flaskan
ingen såg hur en flicka på fyra år inte fick någon kärlek; eller närhet
i dina ögon får man en kram, men i hennes ögon får man världen
det höll i 18 år, sen så kollade mor på sin dotter och sa förlåt
jag måste dra nu min ängel...och det sista hon såg var ett tåg
året därpå tog socialen hand om flickebarnet
bröderna hade ingen tid och ingen annan ville ha det
hon växte upp till en tonåring med djupa sår
och som sin mamma löste hon allt genom att supa på
minnerna från uppväxten dränktes bort när kvällen kom
det verkade så rätt då, men dagen efter skämdes hon
hon kom att tänka på att hon började likna sin mamma
för i hennes huvud var enda utvägen spriten i flaskan
plötsligt kände hon hur hemska minnen kom tilbaka
från tiden då hon själv som liten såg sin mamma..
..gå till flaskan, bilder i form av inre sår som stannar
en tår får falla...varför kan hon inte få må som andra?
men dom säger att tiden läker alla sår...så hon går vidare
& ingen är den samma så...hon accepterar sig själv o går vidare
hon börjar använda sina erfarenheter som en styrka nu
och äntligen skymtar hon det hon strävade efter. Ett lyckligt slut
när mamman gick bort satt den äldsta killen kvar ensam i det
och hade två småsyskon och en massa problem helt själv i livet
socialen blev inblandade...killarna handlade på ett fint vandrarhem
deras syster var borta, men båda hade bilder på henne inramade
ingenting saknades...detta var bättre än det hårda livet på gatan
där deras liv var en saga, inte konstigt att ingen lider av saknad
slutligen släpptes killarna ut igen, skulle dom undvika det gamla livet
eller bli hungriga på gamla tider och börja punda med samma skiten
den yngre av dom var lugnast, men hade haft en tyngre barndom
och var för blyg för att skaffa vänner så han satt trygt vid datorn
en skolgång med motgång och mobbande var allt annat än roligt
och när han var som närmast på att ta sitt liv, var då mamman tog sitt
men han ville inte lämna sin bror nere i skiten så han sket i det
för båda två gick mot bättre tider och den äldre sa alltid: lev livet
han hade lämnat sitt gamla jag, blivit en ny människa...bara namnet kvar
och sade till sin bror att även om du har det bra...lev denna sekund som
om det vore ditt sista andetag...
Skrev lite en kväll här i veckan:) inte kollat igenom så noga, men vill ändå lägga ut den. Säg gärna vad ni gillade/ogillade