ranch_cuckamonga och mr_noodle - Fönstershopparen

ranch_cuckamonga och mr_noodle - Fönstershopparen

Här har ni min tredje text, eller det är en vers åtminstone... Mr_noodle lägger en grym vers här efter min som ni kan se.
Jag har haft som mål att (iallafall i början) alltid höja mig ett snäpp för varje ny text jag skriver och hittills tycker jag att jag har lyckats :)
Raderna är lite för långa på några ställen, men försök att tänka bort det ;)
Kritik av alla möjliga slag är välkommet!

peace

ranch_cuckamonga:
ett tåg kommer
ett av de miljontals som någonsin anlänt
jag får ångest
när jag tänker på de sätt jag använt
jag går på
ser allting börja svischa förbi
jag får stå
hör hur det viskas bredvid
så här är det varje dag
vissa är skit
andra ännu värre
för varje andetag jag tar
blir de glada tankar som samlas ännu färre

deras ögon följer mig naivt, vad jag än gör
som om jag inte ser och inte hör
som om jag inte är en av dom
de känner mig inte, men jag dom
jag ser igenom alla, ser alla som falska
men går inte omkring och kallar dom massa
det leder ingenvart, i alla fall inte till nån segerdans
och det jag inte sagt, är det enda de inte ser som falskt
varför kämpa när man inte ges någon chans
varför delta i en tävling där det inte utdelas någon hederskrans

oavsett om jag tittar och lär sen
så kommer jag alltid vara fönstershopparen i rädda-sitt-eget-skinn-världen
oavsett vad jag finner på färden
så kommer jag alltid vara fönstershopparen i rädda-sitt-eget-skinn-världen

mr_noodle:
tågen har lämnat perrongen från staden jag inte vill veta namnet
ska söka mig till ett bättre ställe om jag så ska åka runt hela landet
min bakgrund är nattsvart, är inte idealistisk, orkar inte va ung, snygg och käck
för det är svårt att springa fort när man konkar på en tung ryggsäck
dammet i salongen har lagt sig och alla känns elakt sammanbitna
tittar upp en sekund och bemöter snabbt deras kalla blickar
dom ser misstänksamt på mig och jag tittar så dom förstår
-Att ni kan syna mig i sömmarna men lär inte hitta någon röd tråd
jag behöver något stärkande, tar en sup, unnar mig en styrketår
och minuterna efter händer det undan för undan att jag fyller på
det spelar ingen roll att ingen vill följa med mig
jag är synad in på skinnet och har ingenting att dölja längre
har varken gråten i halsen eller tåren på kinden
jag finns kvar här nu men min själ är borta och blåser med vinden
ni kan leta, gråta ut, men snart tar era tårar slut
för tåget fortsätter på rälsen men jag har redan spårat ur