Pronomen 8 & Cornerback - Tidens gång i hungernöd Pronomen 8 Stressade individer passerar mej sittandes i mitt kontorshus avkopplad framför datorskärmen med en nyintagen portionsnus Är rätt fundersam på varför tiden ska hållas överdrivet för ofta och låta sej dras med längs klockans tickande tills livet bekostas Månad ut och in, veckodagar hit och dit, dag in och dag ut sen ligger man där, sönderstressad, knappast humaniskt till avslut sätter man inte gränsen ser bossen till satt man blir den utslängde vätskebristen blir ett faktum och man hänger som torra krukväxter En tid missas och det blir inga pengar på fickan / stressen bringar fram desperationen i en för rån med risken att sändas till finkan och förs DÅ har man tid att ens minnas att man har en förälskelse men det ska ju gå snabbt, trots allt, så faller många för frästelsen Om tiden kunde stå stilla för en stund skulle folk kunna andas igen kunna fatta igen, snacka igen, valsa igen och kunna skratta igen Spottar ut snuset, vänder mej till datorn, fortsätter att skriva sakta men snabbar upp arbetet för jag minns att jag har en tid att passa Cornerback ratade själar med svalnande eldar söker bränsle till livets tank vill skapa den känslan, starta en vänskap med tidens rand ta tid för det man vill, utan pressande krav och stress har hetsande smak för sex men tvingas smärtandes svara på test måste prioritera provanställningen om jag vill ha mat på bordet chefen står över axeln och befaller mig att sätta fart på rodret känner bara hat för orden, tänker på flickan hemma i huset som är den enda med sin livsglädje som åter kan tända ljuset tanken svävar iväg, klättrar i träd, jag känner mig fri för stunden ,,känslan slås bort av det faktum att det är tomt i bröd ungnen sneglar på klockan, 10 min kvar och jag är bara halvvägs men kan ändå inte tänka på annat än en kyss och en kall bärs stressar klart provet, fick fart på rodret! men helt i onödan fick gå hem med kritik i ryggen, nersågad till mina fotknölar men glädjen spred sig, samvetet vaknade och sa "lugn min vän" och jag var lugn, för en kvinnas kärlek kan mätta den hungrige