Joto - Nicco
Först skriver hon en mening, sedan nämner hon mitt namn.
Sedan skriver hon en till mening. Hon talar som gåtan.
Hon säger att hon bara vill gråta och att hon är hatad av alla,
att hon är ensammast på jorden och att hon hatar sin mamma.
att hon bara vill falla i sömn.. För att sedan aldrig vakna mer.
Är det här flickan jag lärde känna? Nej, hon hade anpassat sig
efter hur hon trott jag ville hon skulle va. Så man kan tacka mig
för att ha byggt upp det här. För att när hon väl är sig själv,
talar hon i gåtor om döden och om hur hon ständigt är ensam.
Jag kan inte föklara känslan av att prata med henne.
För att vem kunde tro att hon bara hade hatande vänner?
Hon läser mig som en bok, sida för sida.. Hur mycket
jag än försöker jag kan jag inte förstå den pinan hon fått lida.
Ändå älskar hon mig, jag gör mitt bästa för att vara en vän.
Och jag älskar henne, hon är definitivt mer än bara en vän.
Tolka mig inte fel, vi är inte förälskade eller sådant.
Men ibland får jag för mig att våran vänskap gör henne sårad.
Hon är egentligen för bra för mig. Hon tycker samma sak.
Fast att jag är för bra för henne. Nu vill jag inte släppa taget
om dig... Du kan kalla mig trotsig, men trots alla chanser jag fått.
Så måste jag säga... Att när du vaknar imorgon får ta
dagen som den kommer.
Var tvungen att lägga upp.. Skrev den inatt...
When Life Gives You Lemons You Paint That Shit Gold
|