Tuggmuikalender [Dikt]
Har inte skrivit på länge & hade en stund över så satte mej ner & skrev en dikt..
Det var vi, du & jag, i en tuggummikalender
där vi trampade på mot vår egen undergång
Mil efter mil bildades slitna fartränder
Jag hade inget mål, men vägen dit var lång
Vad är det för mening med att sitta ner & glo
Att vänta på mitt kall medan tiden tittar på
Om fjärrkontrollen dog skulle det öka min tro
eller skulle jag vara fastkedjad ändå?
Att morgondagen gråter är ganska självklart
när jag önskar mig repris ifrån igår
Det enda som jag vet är att jag faller ganska snart
om jag frågar mig själv hur jag mår
Alla stjärnbilder försvinner för att upptäcka världen
& snart är jag den enda som finns kvar
Min vilsenhet är tung tänker jag som ensam bär den
mot solen som har somnat utan svar
Med ögonbindel står jag nu beredd i mina startblock
väntandes på startpistolens dånande smäll
Sedan springer jag i blindo när jag drar ifrån min flock
Går allting som det ska kommer jag inte hem ikväll
fuck it...