stenen studsade rakt i huvudet på honom..

stenen studsade rakt i huvudet på honom..


faller ner i snön, tar emot mig utan handskar på
känns som nån står och frågar ondskefullt "läget annars då?"
och när jag reser mig så är det klart att jag faller igen
denna gången hinner jag inte ta emot och blodet rinner från ansiktet
.... när jag väl lämnar platsen, känns allting
jävligt segt.. och det är erat jävla fel för ni fäller mig alltid..
kan jag bara få stå så kan jag väl komma exakt dit jag vill
är 4 år före, hade tagit med dig om jag hade en extra tidsmaskin
tyvärr.. läget är annorlunda, vägen är allid kurvig
även när det är raka vägen som jag ska gå..
varför skulle jag bry mig om fred? jag hatar världen ändå..
städer är gråa.. dit jag kommer så är människor döda..
trots att barnen ligger och gråter så är det något jag vägrar att höra
vägrar att hjälpa för den delen, dom lever som syndare..
för att komma ifrån detta så måste jag nog ta och skynda mig..
det är slaskigt i vägkanten, sparkar till en sten som sen studsar
rakt i huvudet på ett av barnen, barnets mor blir stel av förundran..
börjar skrika och gråta för att hennes enda son är sårad
"och?" tänker jag, inte mitt fel att han låg där, jepp.. så är de..
kastar en sten på henne, skriver på väggen med kvinnans blod
"var denna texten alltför svår att greppa? " blev mina sista ord..