Spex - Ikaros

Spex - Ikaros

I'm like a storm within a broken wind
Trapped inside a summers breeze filled with stolen sins
Hoping openings will steal my hopeless dreams
And let the souless king get in touch with his loving queen
But when all seems overkill and hope gone get pinned
The spoken feels meaningless without her vocal skills
So I let the roaches squeal behind my pimple ass
Knowing I might have to act a lesser to be the bigger man
If I only had the strength to speak, I don't want to live the past
I'd have my scribbled path set up in riddled rap
And I want my mental pace pitched to this day in age
Where settlement and madness rests on the edge of a razorblade
För det känns som varje dag stannar av på samma rad
Där jag ständigt lever för ett sista andetag...
För jag lever med drömmen att röra solen
Men när jag äntligen öppnar munnen så stoppas orden
Och käkbenet låser sig, ja det är tragiskt jag vet
Att jag omedvetet medvetande går min vanliga väg
En kärlek baserad på ett ytligt skikt
För att gudomliga det ouppnåliga känns bara så typiskt mig
Mina vaxvingar verkar vilja smälta ju närmre jag kommer
Med en tändare under armarna vill jag tända på lågan
Vill känna dess värme, se solen och spegla dess strålar
Men jag misslyckas, varenda känsla blir ångest (min tändare småler)

Because; I just want to get rid of this feeling, I just wanna pick the words up from off the top of my head and tell them to you, get them from off my chest and replace them with your smile.

Still!