Mitt löfte
Hatar att sitta här helt ovetandes,känns som om hjärnan är fylld med sågspån
att sitta här väntandes och inte veta vad som pågår
känns förjävligt när jag inte fått veta något av någon
Jag gav att löfte om ett bättre svar, en förklaring
men sanningen är den att jag inte har någon aning
är jag ledsen,är jag glad? känner jag mig nere eller mår jag bra?
En sådan slags förvirring, som pågår varenda liten dag
ännu en dag med kritik, nedvärdering och käftslag
och inte blir det bättre av att jag känner detta kärleksrus
glöden försvann lika enkelt som vinden tar ut ett stearinljus
känner även skuldkänslor för att jag alltid är så jäkla egoistisk
vill inte känna nån halvdan glädje, vill känna den på riktig
och hoppas på detta, så länge mitt öde inte redan är bestämd
men ni får ursäkta mig för att jag verkar så jäkla nedstämd
men det känns så jobbigt att både sova och vakna
är stämbanden förstörda? känns även jobbigt att prata
stänger in mig i ett litet rum och lamporna dem släcks
vill hålla mig i mörket, för jag vill inte bli upptäckt
känns inte lättare när man ser sitt liv nedskrivet
försökt att förklara men det känns jämt som om det blir helt överdrivet.
Ett löv ifrågasätter inte vindens väg
|