Under Bröstkorgen
Tro på det goda. Men tro inte på att det vinner. :(
Inom dig. Jag ska inte säga i hjärtat, för det är en sån klyscha.
Det känns mest precis under bröstkorgen, om du är tyst och lyssnar
Kan du höra hur sorgen låter, som att det bär emot att andas
Spela hög musik och minns allt som fortfarande finns när tankarna vandrar.
Som den där dagen i somras, när vi skulle ut med någon båt
Men biljetterna räckte inte till alla så vi stod kvar och lät den gå
Fast ni verkligen fångade dagen, och tog kort hela tiden
Så förstod jag aldrig att det var så nära, att livet kunde vara så litet
Jag minns när jag var mindre och ni hade grillfest i solnedgången
Hur glada alla var när jag stod och såg ner på er från balkongen
Hur Allting alltid blev roligt varje gång du hälsade på mamma
Alla gånger vi plockade kantareller och rensade tillsammans
Jag gillade aldrig svampen men var alltid med er och plockade ändå
Och när vi hittade många gjorde vi ett speciellt ljud, kommer du ihåg?
Jag visste att något var fel när jag la mig igår, kunde inte somna.
Jag förstod inte förrän det var för sent att det här var sista sommaren.