Fegon - Gammalkärlek är som vackrast
En gammal text som legat och skräpat. Filade bara lite på den
och lägger upp den nu..typ aa
Hon bara satt och log, det var skönhet..Skönhet i dess fagraste form
och jag försökte berätta, men hon visste inte vad jag pratade om
Jag ville starta från noll, vara småmystisk men samtidigt avslöjande
o med mitt metaforiska tal grävde jag på djupet som gravplundrare
O hon bara satt och log, och det var mer än vad jag hade hoppas på
men när hennes blåa ögon fastna i mig o hon viftade sitt blonda hår
då steg mitt euforiska sinnestillstånd och mina kinder blev röda
Jag ville bara prata, något som egentligen bara kvinnor vill göra.
Tjejen förändrar mig, tjejen förbättrar mig
så vad hon än säger, ändrar det ej hur jag känner mig
För det är ingenting som handlar om orden, det handlar om stunden
Och den får mig bunden, så förstå att jag bara lever för stunden
Vi sitter och snackar, kittlas och skrattar och kippar efter andan
Vi tittar och fattar att vi vill va tillsammans
o slipper dö både singel och gammal för vi lyckades hitta varandra
Så, jag tittar på Hanna och frågar om hon skulle vilja stanna
Hon blundar och andas djupt innan hon lägger huve´t på kudden
blänger ut genom fönstret och euforin bara skjuter i höjden
Mängder av ensamna år, men nu ser jag ljuset i slutet av tunneln
Så jag lägger med bredvid och somnar in
Medans jag sådär belåtet gottar mig och suger på tummen
Vem trodde att glädjen kommer när man slutat drömma?
Vem trodde att kärlek kommer när man slutat önska?
Vem trodde på värmen i världen som är kall och hal?
Och vem trodde på att man kunde finna kärlek på ett pensionat?