Tobajs - bussfilosofi jag glider in på bussen, sätter mig längst bak svensk närhet? jag sitter ensam utan sällskap har alltid varit optimist, men det är avslutat för allt är grått o trist, regnet piskar glasrutan busschauffören sätter foten mot sin gaspedal och kör förbi en regnblöt och tom basketplan förbi höga hus, röda ljus som dränks av regnväder o allting jag kan tänka på är mina sängkläder nästa stopp, vattnet stänker upp på trottoaren skrämmer slag på dom som gett sig ut på promenader bussen fylls med folk, fram dig mig kommer en flicka söt men dyblöt, för less för att prata eller titta för när staden känns målad av en deppig konstnär skruvar man upp volymen, pekar finger åt sin omvärld och jag är less, på denna storstadshets bitter eller glad, du ska veta att oavsett.. så är ni välkommna, välkommna alla sårbara välkommen att se världen ur en gråskala välkommen.. välkommen välkommen, till min bussfilosofi..