vila i frid milla
jag vet inte varför tanken slog mig men jag tog fram alla breven som jag gömt längt in i rummet i tre års tid.
bläddrade igenom dina illustrerade brev som du alltid skrev för hand.
dina lyckönskningar,din obotliga tro på mig milla, och det skar i hjärtat. För jag såg dig och mig,20 och 15 år gamla som om tiden inte ens rört oss.Jag hörde skratten igen som om dom inte ens bleknat och suddats ut.
du brukade alltid vifta bort allt ont alla andra sa om mig med en arrogant knyck på nacken sa"cherie c'est petit bourgois, småpotatis cheire småpotatis. nu tar vi en cigg på det här och borstar ditt hår oui?" Och med ens så slutade blodet rinna från alla mina sår.
Du tog mig under dina vingars skydd
När du var nära kunde jag känna mig trygg.
inget kunde göra mig illa,det var du och jag mot världen milla.
Jag är 21 år nu lika gammal som du när du försvann.
jag förstår inte vad som hände, vi skulle ju alltid ta hand om varann,
och jag börjar undra om sagan om det liv du gav mig verkligen var sann?
Jag lever som du lärde mig,du skulle varit stolt.
jag höll mitt löfte benhårt"jag ska aldrig bli som folk"
jag sörjer dig i tystnad för varenda dag som går
och det är verkligen svårt att tänka, att det redan gått tre år.
Snön faller över staden och mörkret kryper fram.
Och alla vännerna på sk har redan glömt ditt namn.
Jag går förbi din port, den vid vitans krök och om jag sträcker lite på mig kan jag nästan se ditt kök.
Milla jag är ensam, du måste komma hem.
För min inre 16årings skull, som var din bästa vän.
Och om jag tittar riktigt noga på väg från krogen, hem;
Kan jag fortfarande se spåren från dina höga klackar som gjorde skotthål i isen där du vacklade fram med blicken högt i skyarna och i fjärran land.
____________________________
vila i frid vackraste.
my love is ever blazin.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|