Koncentrationslägrets öden
Han sitter uppe på natten och dagdrömmer om landet
Han glömmer då allt och sjunger för grannen
Ett liv där värdet bestäms på hur mycket man jobbar
Man kan inte somna och tiden flyter så långsamt
Kroppen den värker och hungern tar kraft
Det kommer bli sämre men under sker snabbt
Vad är man värd när tillochmed ett hundliv är finare
Och när man alltid är både hungrig och lidande
I morron ska han upp igen och arbeta häcken av sig
Och slita ut sitt liv ännu mer fast han bara tänker ta det
Tar ett sista andetag innan han somnar in på träbädden
Nästa morgon blir som varje dag, typ som att jobba i helvetet
Blir väckt av ett piskrapp, smärtan bara skriker till
Varför leva alls, när det bästa man kan göra är att jobba lite till
Hans familj, de hade splittras och han visste inte var de fanns
När han tänkte på hur det var innan, steg hatet fram
Nu levde han bara för att se hur mycket man kunde orka
Och hur mycket jobb man kunde undkomma
Tiden gick och livet fortsatte som det varit från starten
De fick ingen frid men tiden hade lärt dem att ta emot slagen
Vänner försvann och nya kom in, de visste inte något
Men det var nåt konstigt med dem för ingen hade frågor
Han vart allt mer likgiltig ju längre tiden gick
Samma sak dagarna i ända, det hände ingenting
Han tröttnade rejält nu fick en förvånansvärd handlingskraft
Det var en känsla som han visste att han aldrig haft
Han beslutade sig snabbt för vad som måste göras
Det skulle han göra ensam även om han kommer dödas
Sista dagen innan det skulle hända var han rädd för döden
Var det nått som kunde vända? skulle han kunna knäcka ödet?
Men beslutsamheten han sprang mot tågstationen
Men blev skjuten av vakten, för att han tappat tålamodet
En vecka senare befriades fångarna av usa
Sedan räknades det döda och kropparna var tusentals
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|