Till min pappa....
Läs och tänk.. True story... Tur att han lever...
Jag kommer hem, jag är tillbaka till det ljuva livet på landet,
jag går in i köket.. Ser min blodiga pappa med kniven i handen!
Han har stuckit kniven i armen! Blodet har slutat och rinna.
Jag fattar fortfarande inte varför det skulle sluta så illa!
Det var den här bilden jag fick när min käre pappa berättade
att han tänkte ta livet av sig utan att ta till mod att berätta de!
För när du sa det då förstod jag varför jag skulle bort i helgen,
men som tur var vågade du inte.. Det är att du lever som räknas!
För det faktum att du ens tänkte tanken får min själ att brista
ut i tårar av blod från dig själv, du ska ej sluta i nån jävla kista!
För att försvinner du, så försvinner en del av mig..
Och för det andra håll dig vid liv! För du vet att jag vägrar flytta
hem till min mor.. Hon som med din hjälp fött mig till livet!
Tror du att ingen älskar dig så har du tagit döden förgivet!
För tänk på mig, Scott, även Tim och Denise!
Dom som skulle få ha din begravning i minnet, en repris på repeat!
Förhoppningsvis har du ändrat dina tankar och inställning.
För trots allt så vill ju ingen förlora denna tappra finlänning
som lägger maten på bordet. Vi åt för en stund sen dagens måltid.
Jag vill inte att du ändrar nått så att vårat nu blir till dåtid!
Så pappa... Om du läser dethär så får du veta hur jag känner..
Jag känner mig varken lurad eller sviken. Bara glad att du lever..
Skönt att skriva av sig..
When Life Gives You Lemons You Paint That Shit Gold
|