Hon är aldrig ensam..
Blickar ut genom fönstret ser henne, bara en hägring
närhet och kärlek är ett spel, och hon är bäst i denna tävling
Hon är bowlingklotet som sänker grabbar som käglor
Men egentligen mår hon mycket sämre än dessa, hennes pärlor
som hon samlat kring halsbandet, hon skapar, hon faller
varje pärla har en bokstav för Käglornas första bokstav i namnet
Men halsbandet finns alltid där, som en påminnelse
om hur hon så många gånger besökt men lämnat himmelen
Jag är en av hennes pärlor, en dyrbar vän
Hon är en vilsoledd själ, som bara vill flytta hem
Men hon vet att där hemma finns halsbandet till mötes
Och det finns inget ställe som hemmet, hur hon än söker
Ett leende på läpparna, är denna stackars flickas täckmantel
En blick som är så mystisk, men ändå så hemskt vacker
Förklarar allt men samtidigt ingenting..
Hon är aldrig ensam, så länge dessa pärlor finns
Kortfattad är hon borttappad, och bara vill bli omfamnad
Men tiden för att bygga upp, visade sig vara bortkastad
Allt rasar, hon lever ett liv bland gråa dagar
Men hon är ingen jag ser som klagar..
För hon vet innerst inne, att ingen, inte ens hennes pärlor
skulle vela se henne krossas av sina minnens hinder
Bara dom avundsjuka, som vill bära hennes namn och charm
Hennes dans, på rosor, egentligen fulla av taggar
Skulle dessa avundsjuka se igenom fasaden, skulle dom fatta
Är han ingen väg för henne att bli kär
ses uppenbarelsen, som en så mycket mindre värld
men Hon är aldrig ensam, så länge halsbandet ligger där..
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|