Pappa...
Du är borta....
En familj brukar ofta bestå av 2 föräldrar och några barn
Men allt jag hade var en mamma och en bror som var upptagen i sitt eget garn
Det jag hela tiden saknade under min uppväxt var en far
En far som berättar hur livet är,där jag kan söka tröst och få gråta ut
En som hela tiden säger att "Du min son,är allt som jag har"
Fast vi var ensamma hemma,Jag,min mor och min lillebror
Pappa, jag undrar hur du ser ut,hur du är och om du kommer ihåg oss
Pappa, hade jag vetat bättre den dagen du gick ut ur vår dörr så hade jag aldrig låtit dig gå
För jag klarar inte mycket mer, jag klarar inte av att vara själv, jag vill ju ha dig vid min sida
Dagarna går och går men allt som jag känner består, jag vet inte vad jag ska göra för att slippa lida
Jag kommer ihåg när jag var liten och satt varje kväll vid telefonen och väntade på att du skulle ringa
Tiden gick och sakta började jag förstå, att du hade lämnat oss och inte skulle komma tillbaka
Vi grät varje dag för att du hade lämnat oss, och tänkte vad du var för oss
Men vad var vi för dig? Ett jävla rep som du närsomhelst kunde släppa loss?
Tack vare dig pappa så har jag förevigt ett djupt och obotligt hål i mitt hjärta
Dagarna går och går fast jag vägrar släppa all min oerhörda smärta...