Ett sista farväl [Dikt]
Sitter i natten och skriver en rad
till vännen som jag skulle ringa
men dagarna gick, vet inte till vad
varje ord får jag nu framtvinga
Signalen från dig den kom före min
jag vet det var så, som jag tänkte
men rösten jag hörde var inte din
och min egen hastigt jag sänkte
En främmande röst ville tala om
vad jag inte alls ville höra
om samtal och brevet som aldrig kom
att det kunde detsamma göra
Din röst har tystnat och hörs inte mer
och min egen den kvävs nu i gråt
de timmar som gått kan aldrig bli fler
en minut hade räckt till ”Förlåt”!
Det enda ordet som borde ha sagts
var ej ämnat att bli ett sista
farväl, till den döda vännen som lagts
att vila i ro i en kista
fuck it...