teN - Högstadiet
20 nya ansikten att lära sig känna igen
Umgås i tre år, endast för att glömma sen
Vänner i 3 år, men gymnasiet splittrar oss åt
Alla vänner som försvinner, men ingen brister i gråt
Man träffas varje dag, snacka skit och vara glada
Varje vardag utan lov och studiedagar
Tragiskt att bara glömma dem som funnits där så länge
De som stöttat en och glatt en i lärdomens fängelse
Man gör allt kul tillsammans, i dessa tuffa tonår
Allt man gjort med dem, att det inte lämnar djupare sår
att bara lämna dem sådär, att bara växa ifrån
Bara tanken är sorglig, man gör saker alltifrån
att skolka från elevens val och kasta snöbollar på rektorn
Det glöms bort och samma sak påbörjas när man blivit 16
Högstadiet och gymnasiet, träffa dem alla var dag
Glömma dem allihopa, leva tragiskt vuxenliv och vara regeringens skatteslav
Klassåterträff, att väcka gamla goda minnen till liv
Alla vackra minnen i livets roligaste men jobbigaste tid
Tjejen man var kär i, han som var lite jobbig
Hon har blivit modell och den jobbiga väldigt snobbig
Allt sker så långsamt, men förstår inte att man kan glömma
Vet att det hemska kommer ske, men man kan väl alltid drömma
Ville få fram det med att man umgås med personer i 3 år, sedan flyttar till gymnasiet, glömmer alla vänner på högstadiet, och sedan börjar jobba och glömmer alla vänner på gymnasiet. Det är ju snart dags för gymnasiet, en termin kvar. Sedan träffar man inte de man snackade med dagligen längre. Tragiskt, att alla bara verkar glömma det. Det goda i livet, alla vänner som man skojade med och snackade tjejer med. Sedan blir vi nya personer, växer ifrån varandra och blir någon helt annan.
Vissa vänner är ju där för livet. Men det är inte ofta.
Droppa gärna kritik. Vill veta vad ni tyckte om det mesta, rim, innehåll osv.