-trikkantolala- Sann Story, Hotell Gripen DEL 2!!!
Varit anhållen i tre dagar, nu måste jag släppas
Eller åka på förhandling och möjligen häktas
Skriver och ritar, galen av tystnaden
Så hör jag fotsteg, prat och hyschanden
Dom kikar in i dörrfönstret och öppnar sen
Ler och säger "Kantola, har du tröttnat än?"
Tröttnat på vad? Min goda mat och sköna säng?
Min kungasal med utsikt över min gröna äng?
Så är det på min plats i sinnet där jag mediterar
Så fuck off! Tro inte att jag kommer retirera
Vad vill ni? "Vi ska åka till tinget snart
Du kommer häktas för du säger väl inget smart?"
Jag tröttnar på deras stil och deras kiv...
"-Sluta jobba, gör ett inbrott och ta tag i era liv!"
Får bojjor, en nypa luft och åker i baksätet
Världen är hur nära som helst men ändå så avlägsen
Känner mig sliten, gäst på Hotell Gripen
Blir väckt utav polisen och deras fula miner
Är sliten i hårda tider, jag sitter här i skiten
Känner mig liten, vill bort från Hotell Gripen
Framme vid rätten, leds ut och blir kringdragen
Snutarna håller mig och jag leds in i tingssalen
Domaren, åklagaren och advokaten är på plats
Det är vi och poliserna i rättvisans palats
Åklagaren ställer frågor men jag håller käften
Hon lackar ur, blir sned och då kommer resten
"Kantola har enligt vittnen slagit och sparkat
Och se i hans förflutna har han slagits och knarkat!
Båda hans skor är täckta av blodspår
Att han ska häktas finns väl inget som motgår?"
Allt snurrar, domarn lyssnar på dom rubbade orden
Han säger "Kantola ska häktas" och slår klubban i bordet
Hjärtat stannar nu.. JAG VILL JU BARA VANDRA UT!
Tror att jag ska flyttas men hamnar i samma bur...
Sju dagar går och jag flyttas till Kalmarhäktet..
Där pussar jag på TVn och somnar under det varma täcket..
Känner mig sliten, var gäst på Hotell Gripen
Blivit väckt utav polisen och deras fula miner
Lider och är liten, hårda tider, tårar svider
Borta från Hotell Gripen men ändå fast i skiten
Det är bara jag själv och inte någon särskild
Som alltid gör tavlor som river min världsbild
Svarta snedsteg som inte går att färglägga
På botten, vägen upp är lodräta bergväggar
Livet går åt helvete, kan inte se nån vändning
Och jag måste nå till insikt innan ni kan be om ändring
Kan inte göra något åt att jag är modstulen
Om livet är en fest måste jag va objuden
Börjar andas tungt och jag blir äckligt kallsvettig
Inför faktumet att moder justitia är allsmäktig
Sitter inlåst med utsikt mot en rastgård
Omgiven av tegelmurar med sin vassa taggtråd
Oron inför framtiden och rädslan delar huvet
Hopplösheten lever och är nu en del av nuet
Men jag måste se framåt mot en ljusare dag
Trots att klumpen i mitt bröst slår med brusande slag
År går och sätter spår jag kommer alltid att förvandlas
Hur kan livet va på botten men ändå aldrig förankras?
Känner mig sliten, var gäst på Hotell Gripen
Blivit väckt utav polisen och deras fula miner
Lider och är liten, hårda tider, tårar svider
Borta från Hotell Gripen men ändå fast i skiten
Fortsättning följer...
Fotnot, beskrivningen av häktet i tredje versen är från Väsvervikshäktet, kalmarhäktet ser annorlunda ut. Dock satt jag i båda. Först arrest i västervik, sen kalmar sen västervikshäktet.