Fegon - En repris av en repris av en repris...
Jag vill vakna igen, vakna igen till en dag då jag känner mig glad
och få sagan att fortsätta berättas, innan någon vänder mitt blad
Fredsduvan ska få avsluta kapitlet med ett lyckligt slut,
fast klyschan kvarstår jag står på lyckans bakgård
och den enda fågel jag ser sitter på affischen och är kyckling gul
Jag vill få sprida mitt ord, det ord som står skrivet i blod
Tänk på det livet du tog, livet du tog för att du inte kunde bita ihop
men hur ska jag säga det när du inte lyssnar?
Jag vill tala med hjärtat, men det enda som hörs är en inre tystnad
Det kanske är så att min jakt efter något som kallas för sinnesro
bara är en illusion, jag är kanske helt död inombords?
Jag har stått vid pärleporten och längtan bara brände i bröstet
men en gnista tändes i mörkret och jag vände i dörren
bara för att senare slockna igen och jag vaknar ensam i rummet
med ovishet om min framtid, DET plågar mig och rädslan blir större
Jag svävar i drömmen, men vaknar upp och då brinner bröstet
och jag tittar ut och ser att jag är fången i vintermörkret
Jag vill bara vakna en dag och få känna mig glad
jag vill att sagan ska sluta lycklig
Men det tycks vara medicinen som vänder mitt blad
Jag kommer aldrig få det avslutat, jag är inlagd på ett pensionat
Och varje natt somnar jag in med sömntabletter och seroxat