Uppgång & fall [Dikt]
Du lärde mitt hjärta hur fort det kan slå
då min puls slog ett hål i min järnridå
Då stjärnorna tändes önskade jag att det gick
att förklara hur det kändes när jag mötte din blick
Jag vet att det inte kan bli du och jag
Åtminstone inte på ett ganska bra tag
Men jag kan inte bara låtsas som om inget hänt
så jag öppnar sakta dörren till mitt hjärtas hus på glänt
Jag står på min tröskel och håller din hand
men du rinner ur den likt timglasets sand
Du åker ifrån mig med enkel biljett
från den plats där mina tårar duggar tätt
Du lever kvar i mitt minne sen den magiska kvällen
Jag har bilder på dig i mina mörka gömställen
Du ska veta att jag saknar dig så mycket som det går
då du tog mig upp till höjder som jag ensam inte når
Som en dansös i en skadad piruett
skildes vi åt som en splittrad duett
Trots att du inte riktigt ser vad jag har
så finns du med i varje andetag jag tar
fuck it...