myrschlooken - hur kunde du? (otrohet)
tja, läser ni texten så förstår ni va den handlar om..
jag skrev allting igår natt, nästan så att pennan började brinna..
klaga inte på rimmen, för jag skrev bara av mig orkade inte sitta å klura på rim eller finslipa, sen är de inte direkt 16 rader eller nåt.. snarare 20 o 28 eller nåt.. men de är aight!
håll till godo!
vers 1.
i en hel vecka hade jag fått sova ensam
i en hel vecka hade jag gått runt och längtat
efter din varma kropp och att få vara i din närhet
att få höra din röst, att få känna av din kärlek
sju långa dar, kunde ej sluta tänka på dig
gjorde ingenting gick bara runt o vänta på dig
för medan du var på diskotek eller efterfest
låg jag ensam i min säng o väntade på sms
men trots att tiden gick i långsam takt
så gick de hyffsat snabbt tills de var fredag natt
jag hade match på morgonen, lördagen den sjätte
o direkt efter, åkte jag till dig, huh
hoppade på min cykel drog iväg skitsnabbt
lycklig som få när ja kom fram o drog på mina smilband
öppnade din dörr, tog av mig skorna o min jacka
tittade upp sakta, såg dig gråtandes trappan
du kom fram till mig och ställde dig tätt intill
mitt hjärta de stod still, fan jag fatta ingenting
mina första tanke var att du grät på grund av saknad
men jag tappade min haka när du sa "vi måste prata"..
vers 2.
du kramade mig hårt och drog med mig till köksbordet
kallsvettig o darrhänt slog jag med ned i köksstolen
du grät krokodiltårar och kunde knappt få fram orden
du harkla dig o stammade "jag har varit otrogen"
va? allting blev ett stort mörker
och samtidigt börja regnet smattra emot fönstret
jag kände inte ens om jag var ledsen eller arg
varm eller kall, allt ja tänkte va "de här är inte sant"
tittade upp, och kollade in i dina tårfyllda ögon
du försökte förklara, men jag kunde inte tro mina öron
för jag hörde va du sa, men ville inte förstå
Anna, hur i helvete kunde du göra så?
du sa att du ej visste varför, och inte heller hur
jag satt där helt tom, o visste ännu mindre än du
kände ännu mindre än du, jag var nästan iskall
o i den här situationen hade jag föreställt mig skitarg
de kändes pinsamt, jag trodde ja kunde lita på dig
trots att du visste hur ja kände lyckades du skita i mig
de tog ett tag, men orden och gråten tystna äntligen
så jag började tänka mitt i den dystra stämningen
klockan tickade, visste ej va jag skulle ta mig till
kunde inte tänka klart, allting stod bara still
för hur kunde du göra så? hur fan tänkte du?
tänke du ens på mig? och vad fan händer nu?
ska jag göra slut? jag har ödet i egna händer
men om jag gör slut vill jag fan inte leva längre
för att bara vara vänner med dej de låter ganska kasst
ska jag verkligen låten en liten skitgrej sabba allt? (nej)
torkar mina tårar, andas in och samlar kraft
du är de bästa som har hänt mig så du får en andra chans