social inkompentens
en gammal text jag hittde....
Dom säger att jag är döden på mattan som släppas in
All smuts bäddar ni in så räddas vi tills
Ni färdas fritt och tar allt för givet
Fördriver tiden tills allt försvinner i den
Rum och tid förvridet, lever i galenskap
Hatet av vars frände avtände
Kan någon säga vad det var jag kände
Svarens tal glödde i ensamhetens tecken
Behandlades och beblandades med elakhetens vrede
Enfaldens stimulans jag kan bara hata er som
Byggde sitt torn för högt och gapa efter för mycket
Jag skall aldrig gapa mer om förtrycket
Som uppkommer när jag pratar ner folk
Och spelar ut min sociala döds nycker
Behåller distansen utan smärta och livsgnistan
Behåller min sociala sjukdom, utom tillfrisknad
ref
Den lidelsefulla vyn av gränslöshet
Ser till att allt mitt blir ditt
Den lidelsefulla vyn av gränslöshet
Berövar självständigheten hos varje individ
Försöker vara enskild och åtskild
Men det berövas stegvis och vågvis
Ser till en helvild bedrift som slår blint
Du en vind så frisk, får mig att inte känna mig värd ett skit
Men jag välkomnar din falska fasad i vårt nya liv
Fyllt av lycka tills jag smackade dig
Och du hatade mig, när jag fann dig lik cyanid
Den integritet man skapade sig skulle inte brista för allt i världen
Men låg nu jämnad med marken och den spruckna barriären
Känner mig avsvimmad, sköljer bort tanken i ett våt handfat
Att få det att fungera är vårt ansvar, är jag skinnad
Min tårkanal har sinnat, avlivats
Jag en individ så fatalt, fylld av gråt och hat
Och fast det inte blir hon och jag står man kvar
ENSAM…
LEDSAMT…
Hon! SER ALLT
Och ber man så ler hon och ger fan i mig
Det fanns ingenting mellan oss att ta till sig
Fan ta min Gud, rädslan saknar motstycke
Och rovdjuret släpps ut till slut
All stabilitet sviktar, när jag känner dig mot täcket
Ansiktet splittras och jag slår huvudet mot väggen
Banal är avhållsamheten, fungerar som hotbild
Oviss, försöker vara storsint, förstörd men
Oförmögen och morbid känslan ligger för döden
Brinner och glöder ärrad av blodskrift
När dina rödmålade naglar skriver i skinnet är jag utan motgift
Vår relation är som ömt och blankt porslin
Berikat av fajans och redo att kossas som något ofint
Du är den jag vill lämna, känn och rör mig
Öppna upp ditt hjärta jag skall visa dig min smärta
Fylld av ångest, fast jag känner inget för dig
en kvinna är ett heltidsjobb, det gäller att välja sitt yrke// charles bukowski - factotum
|