Men lugna dig

Men lugna dig

Hon vaknar nu, men vill bara fly från allt det här
Ligger bakfull i någon främandes säng
Orkar inte, men stiger upp med skakande ben,
känner killens beröring, men vill bara vara ifred
Det är lördag och morgon (Hon vill dö snart, de brottom)
och som vanligt träffades dom på ett ölhak i stockholm
Hon springer från sig själv, minnena bränns
"Men lugna dig, jag gillar bara inte mig själv"
Han vaknar med en smäll från ovan och
ser en liten tjej fly från sängen gråtandes
Han känner sig sårad, men frågar hur hon mår
Hon ser plågad ut med tårar för gårdagens sår
Först går hon och tvättar bort sminket
Vill tvätta bort minnen, men vatten lättade inte
Så liten hon skäms, hon går till killen igen,
"Men lugna dig, jag gillar bara inte mig själv"

Men lugna dig,
jag gillar bara inte mig själv
Men lugna dig,
jag gillar bara inte mig själv

Min hjärna koliderar med ett Jasplan
Inget att komentera, det här är min vardag
Orkar inte, men jag springer i regn och slask
Och döljer allt jag känner, känslokallt
För det känns som allt som händer är meningen
Jag hänger mot relingen, känslor är trevligt, men
inte idag, och verkligen inte ikväll
"Men lugna dig, jag gillar bara inte mig själv"
Mitt hjärta bombarderas av självhat
och Herr Ågren och jag är min ända sanna vänskap
Fallande änglar, tankar och känslor
Själv stannar jag, väntar på att allting ska vända
Det kommer växa rötter, kommer aldrig lämna mönstret
och själv stannar jag här, ensam i mörkret
Det här inget speciellt, när sinnet blir klämt
"Men lugna dig, jag gillar bara inte mig själv"

Men lugna dig,
jag gillar bara inte mig själv
Men lugna dig,
jag gillar bara inte mig själv¨


Tankar komentarer kritik, skriv, skriv skriv!

Och skriva och läs gärna i "jag har fastnat" också, för den fick riktigt snålt med svar :/