Vardagsfilosofi så varför inte läsa och lämna ett fotspår när du ändå är här.. Levern är svag, kringrännad av destillerade drycker och rökverk Så lever jag, inväntar ett delirium av isolerade känslor men däckar i förväg. tar inget stinkande ansvar, jag är tuff men gråter och velar när jag spyr upp drinkar och kallprat, låter dom återförenas i mitt handfat. Fan vet jag, bara fullbordar mitt levnadslopp häller eldvatten i strupen och njuter men ser knappt nåt. Vet knappt nåt. avskilld från världen, har en bild av djävulen varje gång jag öppnar ögonen så jag stänger dom och tömmer ölglasen. Hade vänner i mängder, kommer nu inte ens ihåg vad de ställen där vi hängde heter skulle nog inte ens känna igen deras ansikten om dom så blängde på mig! Mitt liv är inte värd förbarmande, det är mitt fel att jag blivit den individ jag är idag. Och folk lär ju bli väl förbannade, men allt ni behöver säga är "stick ditt svin" och jag drar. Så det är ju rätt otryggt som dåliga matrecensioner. jag är rätt omtyggt av mina håmisar och tar dig på ordet enbart om du bär "foxy" byxor, likt hockey skridskor glider jag, visst var den fet, eller var den..inte.... det? Ps. Dom 4 sista raderna har inget med nåt att göra... texter var bara för kort!