Asfaltsdans
Två dikter inspirerade av den metriska strukturen i Gabriel Jönssons Vildrostid. Kanske inte det som oftast brukar publiceras här men vad fan.
Asfaltsdans
Här spelar mjukt gråa skuggor
mot asfaltsbelägrade stråk
Här fogas de tysta skriken
med samtal på främmande språk
Här skimrar den sista glansen
av någonting större ändå
av ögonlock tiden slutit
av orden vi ej kan förstå
Här sprider den vita månen
ett hopp kring sin silvriga krans
om skuggor som spelar åter
i asfaltens hetsiga dans
Asfaltsdans in memorium
Då natten var rödsvart sammet
mot gatan av olja och stål
likt herden som driver lammet
mot ledarens okända mål
Då ljuset från husens fönster
var strålar mot asfaltens kropp
som skapade sprakande mönster
och uppväckte slumrande hopp
Då trevande, bleka händer
och kroppar som höll om varann
var värmen i mörka gränder
en värme från ögon som brann
"Rätten att driva med något är mycket viktigare för ett samhälle än rätten att inte bli förlöjligad, eftersom det första är frihet och det senare förtryck." (Rowan Atkinson)
|