sluta ge mig upp om inte...

sluta ge mig upp om inte...

sluta ge mig hopp...
vill du känna det jag känner dygnet runt ?
Fäst då en järnkedja runt din egna fot
sen sätt den andra delen i min hjärna
sen låtar du mig kontrollera,
varje steg, varje ord, varje tanke,
sen kan du gå hem och gråta,
för att du insåg att du inte klara av det
vi velade så länge, jag har velat klart
det är så uppenbart att du och jag
är ett ämne som exploderar snart
antingen som blommor och bin
eller som som ensamma själar på ödets stig
jag är en idiot fylld av sot
från uppbrända chanser,
jag tog aldrig chansen
när den uppenbarade sig
jag förde aldrig dansen
och tiden gick förbi för dig och mig
jag såg ljuset ett fåtal gånger
och i en tunneln har vi vandrat i
åratal med ett ljus som bara brann
när våra kroppar rör varandra
jag fick hopp om dig ibland
men du vände upp och ner på mig
säg mig, varför försätter du ge mig hopp
när du ändå aldrig vågat stått upp

inte skrivit på länge... för livet har lekt...
comments plz!